söndag 20 augusti 2023

GRIPEN

 

'Gripen deltog först i Red Flag 2006 med Gripen A. Den tilldelades det röda laget. Den fick 10 dödsfall den första dagen inklusive en tyfon. Utvärderingen var att Gripenkapaciteten behövde omvärderas' Stefan Englund, tidigare flygingenjör i Flygvapnet.

JAS-39 Gripen är ryggraden i flera flygvapen runt om i världen idag. Det är ett modernt stridsflygplan med flera roller, som uppnår en perfekt balans mellan utmärkt operativ prestanda, högteknologiska lösningar, kostnadseffektivitet och industriellt partnerskap. Den är designad för att möta kundernas behov genom att motverka ett brett spektrum av befintliga och framtida hot, samtidigt som de uppfyller deras strikta krav på flygsäkerhet, tillförlitlighet, utbildningseffektivitet och låga driftskostnader. Det är också det första jaktplanssystemet med full integration av Meteor Beyond Visual Range Air-to-Air Missile . Byggd för full NATO-interoperabilitet , har Gripen framgångsrikt deltagit i Nato-ledda operationer såväl som i ett flertal övningar och flygpolisuppdrag.

"Gripen deltog första gången i Red Flag 2006 med Gripen A", säger Stefan Englund, tidigare flygingenjör på Quora. 'Det tilldelades det röda laget. Reducerat AWACS, minskat markstöd. Gripenserna kopplade ihop sina länksystem och agerade själva som AWAC, fick den nödvändiga medvetenheten om slagfältet och undvek allt markförsvar, gjorde 10 dödsfall den första dagen inklusive en tyfon. Inga förluster de förblev oupptäckta. En Gripen-pilot slog ner fem F-16 block 50+ under nära luftstrider i Red Flag Alaska. Och Gripens förlorade aldrig något luftmöte eller misslyckades med sina uppdragsmål. Det var det enda jaktplanet som utförde alla planerade starter, medan andra satt på marken och väntade på att vädret skulle klarna upp. Utvärderingen var att Gripenkapaciteten behövde omvärderas.

"Och ingen respektlöshet mot några andra stridsflygplan, inklusive norska piloter eftersom de är lika vältränade, men under en stridsövning med Kungliga norska flygvapnet gick 3 svenska Gripens upp mot 5 RNAF F-16. Resultatet blev 5-0, 5-0, 5-1 efter att ha flugit 3 omgångar.

Englund fortsätter: 'Under Loyal Arrow i Sverige fångades 3 F-15C från USAF av en Gripen som agerade angripare. Resultatet blev 2 F-15:or nedskjutna och en lyckades fly på grund av bättre dragkraft/vikt. Till F-15:ornas försvar var det på Gripens bakgård.

Före detta flygingenjör från flygvapnet förklarar hur Saab Gripen kan slåss mot och vinna mot (nästan) alla olika flygplan

'F-16 har en högre TWR [dragkraft till viktförhållande], men man måste också överväga drag- och vingbelastning. Gripen har mycket lägre luftmotstånd. Och långt lägre vinglastning. Den kan nå överljudshastigheter på torr dragkraft samtidigt som den bär en full beväpning av fyra AMRAAMs två Sidewinders och en extern bränsletank. Även om Gripen saknar F-16:s TWR kan den nästan matcha den i stigningshastighet tack vare lågt motstånd.

'Gripen är bland de mest underskattade jaktplanen som flyger idag, under den libyska kampanjen kom den in som en taktisk resurs men uppgraderades mycket snart till en strategisk resurs. Inte heller här ställdes något uppdrag in på grund av tekniska problem på Gripen. Och nej, det är inte oövervinnerligt, bara underskattat. F-15 kan hålla sig utanför en kamp med en Gripen, hålla den på avstånd, BVR om de kan se den och undvika meteorerna, men det är ingen klok strategi att engagera sig.'

Den senaste JAS-39-varianten är Gripen E som är ett nytt stridsflygsystem. Utvecklad för att motverka och besegra avancerade framtida hot, enligt Saab är E-serien för kunder med mer uttalade hot eller bredare territorier att säkra. E-serien har en ny och kraftfullare motor, förbättrad räckviddsprestanda och förmågan att bära större nyttolaster. Den har också en ny AESA-radar, infrarött sök- och spårsystem, mycket avancerad elektronisk krigföring och kommunikationssystem tillsammans med överlägsen situationsmedvetenhet. E-serien omdefinierar luftkraft för 2000-talet genom att utöka operativa kapaciteter.

– Det enda plan som Gripen E ska jämföras med är F-35, påpekar Englund. "Som personerna som beskriver F-35 brukar säga "De kommer inte ens veta vad som träffade dem". Gripen E ser precis ut som en Gripen men det är ett helt nytt fighter, med helt nya funktioner och möjligheter som mer eller mindre bara är jämförbara med F-35 med skillnaden att Gripen E inte är byggd med stealth-teknik även om den har en lägre RCS än något annat jaktplan utom F-35 och F-22 och förmodligen men inte säkert, den ryska och kinesiska smygandet. Gripen kommer att utrustas med en GaN [galliumnitrid]-baserad EW-svit som förmodligen kommer att göra det till ett spöke.'

Former Swedish Air Force Flight Engineer explains how the Saab Gripen can Dogfight and Win Against (Almost) Any Dissimilar Aircraft

Fotokredit: MINDEF Singapore, Arz1969 (Försvarsministeriet – Litauen), via Wikimedia Commons  och Saab

Dario Leone

Dario Leone är en författare inom flyg, försvar och militär. Han är grundare och redaktör för "The Aviation Geek Club", en av världens mest lästa militära flygbloggar. Hans författarskap har dykt upp i The National Interest och andra nyhetsmedier. Han har rapporterat från Europa och flugit Super Puma- och Cougar-helikoptrar med det schweiziska flygvapnet.

VISA KOMMENTARER

onsdag 29 april 2020

behovet av goda förutsättningar för forskning”

Redan nu måste regeringen och regionerna rigga för att den kliniska forskningen återupptas och stärks, skriver yrkesföreningen Sjukhusläkarna.
Dela
Detta är opinionsmaterial. Åsikterna som förs fram här är upphovsmannens egna.
För tillfället befinner sig Sverige i en enorm uppförsbacke – sjukvården är tungt belastad med långvarig kraftig neddragning av vårdplatser och brist på många specialister. Just nu, under pågående pandemi, kan det kännas som en omöjlighet att planera långsiktigt, men vi vill ändå försiktigt påpeka att man redan nu måste planera för att både komma ikapp med den enorma puckeln av uppskjuten vård samtidigt som den kliniska forskningen återupptas och stärks. Både regeringen och regionerna måste rigga för detta. 
I regeringens vårbudget finns inte tydliga mål för hur man ska uppnå sin egen nyantagna life science-strategi. Det är bra att det avsätts pengar till coronaforskning, men perspektivet måste breddas. Med tiden är det mer kostnadseffektivt att rigga långsiktigt än att investera i akuta insatser. 
I regeringens life science-strategi klargörs att man vill främja integreringen av forskning och innovation i vården. Det ska finnas incitament och goda möjligheter att kombinera kliniskt arbete med forskning samt att läkare tidigt ska attraheras av en forskarkarriär. Sjukhusläkarna har länge påtalat vikten av detta. Läkares kombination av medicinsk, vetenskaplig och klinisk kunskap är central för life science-sektorn och därmed för patientsäkerheten och vårdens utveckling. 
Sveriges läkarförbund har mellan 2005 och 2017 följt utvecklingen av andelen forskarutbildade läkare genom data från statistikmyndigheten SCB. Under perioden har andelen minskat från 20 procent till knappt 17 procent (Sveriges läkarförbund 2019). 
Fram till år 2000 var andelen forskande läkare närmare 25 procent, så på lång sikt är trenden än mer negativ (Rapporten Läkare som forskar, Sveriges läkarförbund 2018). 
Under 2019 inkom totalt 235 ansökningar om kliniska prövningar till Läkemedelsverket. Under perioden 2017–2019 var det genomsnittliga antalet ansökningar till Läkemedelsverket cirka 255 per år. Detta är en 10-procentig minskning jämfört med den föregående treårsperioden 2014–2016, då det genomsnittliga antalet var 285 ansökningar årligen. (Källa: Läkemedelsverket och branschorganisationen Lif).
För att möta behoven av utveckling, och för att lyfta Sverige inom life science-sektorn, behövs i stället en ökning av både kliniska prövningar och forskande läkare. Då måste klinisk forskning i kombination med kliniskt arbete som läkare i Sverige ses som attraktivt. 
“Läkare är den enda yrkesgrupp inom Saco som förlorar i livslön på att genomgå en forskarutbildning”
I dagsläget saknas flera förutsättningar för detta. Sveriges yngre läkares förening, Sylf, uppger i sin forskningspolicy att bland de läkare som endast arbetar kliniskt är det bara 17 procent som anger ointresse som anledning till att inte forska. Av de läkare som slutat forska anger endast 4 procent ointresse som huvudorsak. Slutsatsen är därför att det är andra faktorer som gör att läkare väljer bort forskning.   
Läkare är den enda yrkesgrupp inom Saco som förlorar i livslön på att genomgå en forskarutbildning. Man ska heller inte behöva välja en forskar-karriär eller chefskarriär genom att tvingas välja bort kliniskt arbete, utan detta ska gå att kombinera. Att sjukvården har en aktiv forskningsmiljö i vardagen är viktigt för det kritiska granskandet av vårdens innehåll, för att driva utvecklingen framåt och för att skapa en stimulerande och levande arbetsmiljö och därmed attraktiva arbetsplatser. Coronapandemin är ett tydligt exempel på behovet av goda förutsättningar för forskning och innovation; nya sjukdomar kräver kunskap och vana att värdera data och skapa nya behandlingar. 
Följande åtgärder är angelägna för att förbättra möjligheterna för kliniskt aktiva läkare att forska:   
• Forskning ska integreras i och ges förutsättningar att bedrivas på ordinarie arbetstid.  
• Ge forskning ett reellt meritvärde vid tjänstetillsättningar, både för högre tjänster och chefstillsättningar. 
• Förbättra löneutvecklingen för forskande kliniskt aktiva läkare. Högre lön efter genomgången forskarutbildning och vid aktiv forskning måste bli verklighet. 
• Dimensionera bemanningen så att tid för forskning och utbildning finns utan att trängas undan av annat. Att forskning bedrivs ska ses som en win-win för patienter, personal och chefer. 
• Inrätta fler kombinationstjänster för professorer och lektorer med delad tjänstgöring mellan universitet och sjukvård. 
• Inför befattningen forskningsöverläkare både på sjukhus och i öppen- och primärvård, där aktiv forskning ingår som en del av tjänsten. Då skulle möjligheterna för läkare utanför universitetssjukhusen att bedriva forskning öka, vilket kan attrahera läkare med forskningskompetens. 
Vården ska inte bara fungera och hjälpligt komma ikapp efter coronapandemin, utan vi måste ta höjd för att även förbereda den svenska vården på att återta och leda utvecklingen inom life science. På så sätt kan vi aktivt bidra till samhällsutveckling och hälsa. Regeringens life science-strategi är en viktig del som måste uppfyllas. 

lördag 28 januari 2017

Bättre att fler får det sämre ?

Bloggläsare januari 2017

Bilden föreställer känd svensk politiker som tänker, gissa vemBilden föreställer känd svensk politiker som tänker, gissa vem
I superstaten Sverige, som på fler och fler plan liknar tidigare DDR, har jag noterat att lojalitet inte verkar existera. Jag tror det är otroligt viktigt för ett fungerande samhälle. Lojaliteten ser jag som uppdelad på tre plan. Först jag och min familj. Jag kanske inte alla gånger gillar vad de gör, men utåt försöker jag hålla ihop oss och döljer svagheterna. Jag tror vi blir en starkare enhet om vi inte exponerar alla svagheter omedelbart! Plan två är lojalitet inom arbetet och lojalitet med företaget. Gillar man inte jobbet får man väl säga upp sig och leta rätt på ett annat jobb. Plan tre är landet man bor i. Nationen har ett ansvar för medborgarna men också tvärtom, vi har ansvar för det land vi bor i. Var finns detta nu? Ensam är inte stark.
***
Beträffande frågan om svenska politiker i en inte alltför avlägsen framtid kommer att ta till våld mot medborgarna, har man inte redan trätt in på den vägen? När folk på Gotland protesterade mot att åklagaren släppte de fem män som var anklagade för att ha våldtagit en rullstolsbunden kvinna, skickades inte mindre än ett 60-tal poliser från fastlandet till Visby. Det var en tydlig maktdemonstration, och ett tecken på vad man är beredd att ta till. Visserligen användes inte öppet våld, men väl trakasserier av några av dem som deltagit i protesterna. Vi lär få se mera.

***
Vansinnet fortsätter och jag tänker på alla som det är synd om. Dessa artiklar som säger att ”jag vill få hit min mamma” (20 årig pojke). Eller ”jag saknar att sparka boll med min bror!” ( 30-åring). Som jag minns det, är det inte så länge sedan vi svenskar uppmanades att flytta hemifrån och skaffa egen bostad när vi var 18 år. Bara för några år sedan fick man bosättningslån, därför att det inte är nyttigt att bo med mamma. ”Stackars Pelle, som är mambo!” Är de som kommer från Afghanistan annorlunda?
***
Sveriges karriärpolitiker försöker servera de globala toppolitikerna diverse godbitar. Såsom att Sverige är en humanitär stormakt, värnar om alla flyktingar, den långt utvecklade välfärden, det omfattande biståndet, jämställdheten, barnperspektivet. Att den politiska makteliten idag hellre refererar till världsmaktspelare än till de egna medborgarna är intressant. Liksom det tomrum som detta engagemang fört med sig. Vi är ju godast av alla, så låt oss vara med. Att det sedan är på väg åt helvete i det egna landet, får definitivt inte komma fram utrikes. Sådana som Katerina Janouch, som skämmer ut Sverige offentligt, måste snarast tystas. Och helst av en icke-svensk, så man inte riskerar rasiststämpeln. Åh vad jag har njutit av hur fel det slaget tog.
***
Jämlikhet har samma konsekvensprofil som socialism. Den felaktiga tanken är, att om någon får det bättre får jag det sämre.Bättre då att bå da får det sämre. Så om alla har det lika dåligt råder fullständig rättvisa. Denna tankefigur är precis lika dum som den låter. Dumheten har dominerat länge i Sverige, men medan 70-talsvänstern åtminstone besatt en hel del kunskap, är dagens vänster en intellektuell sopstation. Det tycks ha uppkommit en kultur där det är viktigt att utplåna logiska, utvecklande och förutsättningslösa resonemang. Istället har vi fått ordsallad och angrepp på alla som inte är som etablissemanget.
***
Jag kontaktade Riksdagsförvaltningen för att efterhöra om riksdagsmännens hade sjukvårdsförsäkringar eller om de som de flesta andra står i vårdköerna, Europas längsta. Svaret var att riksdagsmännen två timmar i veckan hade tillgång till en läkarmottagning i riksdagshuset. Några sjukvårdsförsäkringar genom riksdagen fanns inte. Jag tillskrev nu partikanslierna hos M och S för att efterhöra om deras partitoppar hade sjukvårdsförsäkringar genom partierna. Socialdemokraterna hänvisade till sin pressekreterare, moderaterna har inte bevärdigat sig att svara. Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, som också fick en frågan, passade. Därmed fick grävandet för min del vara. Är det någon som sett en kändis i en vårdcentrals väntrum?
***
När Main Stream Media tar upp det för Sverige mindre smickrande våldtäktsrekordet, så talas det bara om ”ökad anmälningsbenägenhet”. I en krönika av Nina Lekander kunde vi läsa att hon var stolt över att så många kvinnor anmälde övergrepp nuförtiden!
***
I min familj har jag fem ”falanger”. Det som förenar dem är att de är för EU och migration samt att de är mot Trump och Brexit. I övrigt tycker de inte lika och borde egentligen gå i klinch med varandra, men de väljer att inte prata politik, annat än där de vet att de är överens. Jag har alltid varit den flexibla och hjälpsamma i familjen, den med hög empati, den som man alltid kan lita på, den som alltid har försökt att förstå. Med fakta från vederhäftiga källor har jag försökt visa dem vad som händer med Sverige. Jag tror nämligen att svensken egentligen vill ha kvar sitt land. Svenskarna vill inte ha ett mångkulturellt land, som pulvriseras av islamister, radikalfeminister och globalister! Men att ändra på deras åsikter har visat sig omöjligt. De är rädda för att följa annan nyhetsrapportering än SVT:s och TV4:s. Nu är jag familjens bittra svarta får.
***
Jag läste med intresse din artikel på bloggen om Sveriges koloniala maktelit. Det slog mig då med vilken högst personlig rancune som svensk invandringspolitik har skötts under de senaste tre decennierna. När de borgerliga partierna vann valet 1991 lär Bengt Westerberg som ledare för Folkpartiet ha krävt att få invandringsfrågan på sitt bord som socialminister. Bildt gick med på det (han var väl tvungen för att kunna bilda regeringen). Vad Westerberg säkert hade i bakhuvudet var att utvidga invandringen till Sverige generöst, för att täppa till käften på Ny Demokrati, som ju kommit in i riksdagen på ett delvis invandringskritiskt program. Alla minns nog hur Westerberg lämnade TV-soffan på valnatten när segerherrarna Ian och Bert kom in i studion. Här började invandringen skena, snäppet värre än under
den förra socialdemokratiska regeringen.
På samma sätt kan man se på situationen efter valet 2010. Då kom som bekant Sverigedemokraterna in i Riksdagen. Det blev en stor besvikelse för Fredrik Reinfeldt, som därmed tappade den riksdagsmajoritet, som man haft i fyra år. Hans hämnd blev det ominösa avtalet med Miljöpartiet, som gav illegala invandrare rätt till sjukvård och kanske skolgång, jag minns inte exakt detaljerna i överenskommelsen. Den var väl också ett sätt att ställa socialdemokraterna offside, att man alltså bara gjorde upp med det i invandringsfrågor extrema Miljöpartiet. Ett avtal med sossarna hade nog blivit mer sansat. Detta erkänns numera som Alliansregeringens största misstag under de åtta åren vid makten. Det rörde sig alltså i båda fallen (Westerbergs och Reinfeldts) om arroganta beslut avsedda att platta till Ny Demokrati och Sverigedemokraterna. Vilka konsekvenser de kunde få för nationen var det ingen som funderade närmare över.
***
Rubrik i Dagens Nyheter för ett antal år sedan: Razzia mot svarta arbetare i Soweto. Min första tanke var att dom tydligen jobbar svart där också. Men när jag läste artikeln förstod jag att det var en razzia mot negrer som arbetade där. Martin Luther King sa ”We are negroes”. Vad hände med alla dessa negrer? Har de dött ut? De finns ju inte längre. När polisen sköt ihjäl en svart person utanför en port i New York kallades han för afroamerikan, men han var från Guinea Bissau. Är man afroamerikan då? Och hur är det med kubanegrerna? De är väl inte afroamerikaner? Fan vad fel det blir, när man inte använder de rätta benämningarna.
***
I veckan installerades Trump som president i USA och demonstrationer har ägt rum runt om i världen. Så även i Sverige där vänstern och olika kvinnoorganisationer visat sitt missnöje med Trumpen. Eftersom alla tycks eniga om att man inte riktigt vet vad han tänker genomföra eller fatta beslut om kan man naturligtvis tycka detta är märkligt. En sak vore om han hade startat ett krig, höjt eller sänkt skatter mm. Något sådant har naturligtvis ännu inte skett utan det hela handlar om “vem han är”, “vad han representerar”, att han uttryckt sig “sexistiskt” om kvinnor och så vidare. Fenomenet visar lite på den postmoderna cirkus som råder runt om i världen och där det inte handlar om vad folk “gör” utan vad dom “står för”, “representerar” etc. Utvecklingen är oerhört farlig, eftersom den leder till att vilka beslut som helst kan fattas och folk kan vara hur inkompetenta som helst bara de har “rätt värdegrund” eller “står för rätt värde”.
Sammanställt och redigerat av Karl-Olov Arnstberg

lördag 3 september 2016

BARNLÄKARE: VISSA ENSAMKOMANDE "BARNr varit 40 år gamla

Barnläkare: Vissa har varit 40 år gamla

Publicerad
Åldern på flera ensamkommande flyktingbarn har ifrågasatts.
Nu förespråkar barnläkaren Josef Milerad medicinska åldersbedömningar – och hävdar att vissa barn han mött egentligen är 40 år gamla.
– Det är naturligtvis enstaka personer, men de är definitivt mellan 30 och 40 år, säger han.
Det finns omkring 31 000 asylsökande ensamkommande barn inskrivna hos Migrationsverket i nuläget.
Men allt fler ifrågasätter åldern och menar att många asylsökande uppger att de är yngre än sin verkliga ålder för att få uppehållstillstånd i landet.
Det har lett till en infekterad debatt om åldersbedömning och medicinska tester.
Nu vill Josef Milerad, barnläkare sedan 41 år och docent vid institutionen för Barns och kvinnors hälsa på Karolinska institutet, lyfta frågan för att skydda de som faktiskt är barn. Det var i Läkartidningen som han först tog upp frågan till debatt.

"Barnen som får betala"

– De flyktingbarn som är i tonåren och lägre tonåren - det är de som får betala priset. Det här är resurser som är avsatta för barn, men går till en annan åldersgrupp, säger han till Expressen.
Josef Milerad har undersökt många personer som enligt Migrationsverket klassats som barn, men han menar att närmare 40 procent av dem han träffat är mellan 20 och 25 år gamla - och vissa så gamla som 40 år.
– Jag tror att min bedömning, även om jag inte kan leda den i bevis, kan stämma ganska väl - det är skillnad på en 16-åring och en 20-åring. Och enstaka personer är definitivt mellan 30 och 40 år.
Han menar att läkarkåren måste våga acceptera något osäkra röntgenundersökningar. De, i kombination med kroppsundersökningar och samtal med den enskilde personen, ger en god uppfattning om åldern, menar han.
– Man får naturligtvis aldrig till en 100-procentig säkerhet, det går inte, men jag tror att man kommer väldigt långt, säger Josef Milerad.

"Känslomässigt laddad fråga"

På grund av att frågan är så kontroversiell tror Milerad att flera av hans kolleger inte törs säga att tycker som han. Detta för att de är rädda för att stämplas som främlingsfientliga.
– Det här är en sådant otroligt känslomässigt laddad fråga – det är inte säkert att rationella argument biter. Många har på ett sådant kategoriskt sätt tagit ställning för att dagens åldersbestämningar är oetiskt, att det kan vi inte använda, men jag hoppas att vi kan få en mer saklig debatt på andra aspekter i det här, säger Josef Milerad.